Brødre

Det finns ett verktyg i dokumentärfilm som slår nästan allt annat, och det är tid. Problemet är att det kräver ett fruktansvärt tålamod och är väldigt svårt att finansiera. "Jag vill filma mina barn i åtta år" är inte en mening som får en filmkonsulent att jubla.

Men när någon gör det får man något som är svårt att få på något annat sätt: en dramaturgi som växer fram av sig själv. Det händer så mycket i en människas liv, och först med tiden ser man den röda tråden.

Aslaug Holm har följt sina söner Markus och Lukas genom uppväxten, hemma i Oslo och på somrarna på Smøla där hon själv växte upp. Markus drömmer om att bli fotbollsproffs, och Lukas grubblar på de stora frågorna. Aslaug var gästlärare på min filmutbildning och en av de lugnaste och ballaste personerna vi träffade. Hon är filmfotograf i grunden, och det syns. Det poetiska bildspråket blandas fint med mer här och nu-situationer, så filmen hela tiden rör sig dynamiskt, men nödvändigtvis inte en spikrak väg framåt.