Finländare och karaoke känns för mig som två motpoler, kanske för att jag själv aldrig har modet att ställa mig på scen (om jag inte blivit mutad med 300 öl) samtidigt har det blivit något utav en tradition i Finland.
Einari Paakkanen följer några människor som sjunger karaoke, och utöver otroliga porträtt av människor och deras relation till karaoke, så får man också dras med till extremt otippade ställen med karaoke.
Karaoken blir ett ställe där man får synas och höras en stund, och där andra applåderar. Och den värmen lyser igenom i de fina bilderna som målas upp på ett lika finskt sätt som Aki Kaurismäkis porträtt av landet.
Den påminner lite om Den nakna mannen, som också hittar något allvarligt bakom en väldigt finsk grej. Oavsett så verkar det vara ett vinnande koncept, och framförallt hatten av till Einari som lyckats leta upp alla dessa människor, fått deras förtroende, och avbildat dom på ett så fint sätt.