Cleaning Finale

Det finns filmer man vill plocka isär för att se hur de funkar. Och så finns det Cleaning Finale. Jag såg den i ett kortfilmsblock på Göteborgs filmfestival och gick därifrån på bättre humör än jag kom.


Elisabeth är 68 år och städar hemma hos folk. Kroppen värker men hon fortsätter, och man förstår ganska snabbt att det inte är dammet som är grejen. Det är människorna. Hon kommer in i ett hem och så blir det lite ljusare där.

Jag skulle kunna börja prata om bildutsnitt och klippning nu, men ärligt talat tror jag att man förstör filmen lite om man försöker analysera den på djupet. Den har en värme som smittar av sig, och det räcker långt. Ibland är det precis det en dokumentär ska göra: låta en hänga med någon man blir glad av i en kvart.

Föregående
Föregående

Det omätbara

Nästa
Nästa

Det stora och det lilla