Det omätbara

Det omätbara har en av de bästa titlarna en dokumentär kan ha. Ett enda ord, och man vet både vad filmen handlar om och var den står: det finns saker i omsorgsjobben som inte går att mäta, och det är dem filmen vill att vi ska se.

Vi får följa människor som tar hand om andra. Förskolepersonal som ska få femton barn att sova samtidigt (vilket låter som en thriller i sig), hemtjänstpersonal som springer mellan brukare.

Allt sitter inte. Storyn är ibland oklar. Varför ska han filma i just fem år? Det får jag aldrig riktigt svar på. Och filmen lägger för mycket tid på ord som fronesis, alltså praktisk klokskap. Ja jag fattar att begreppet är viktigt, men den dribblar bort sig lite med ord som inte gör sig så bra på film.

Ändå blev jag väldigt rörd. Min mamma jobbar inom hemtjänst, och jag kände igen mer än jag hade räknat med. Det är kanske just det som är det omätbara.