Själen är större än världen

Ricky Bruch, vill göra en sista stor tävling: OS i Los Angeles 1984. Något som skulle kunnat bli en extremt banal sportdokumentär, blir istället en film som inte bara är öppen för tolkning – utan också känslosamma moment med kanske en av de finaste scenerna som finns – en man lika stor som en björn, gråtandes framför en TV.

Filmen är ett perfekt exempel på hur man kan blanda olika rum och olika fasader hos en person, filosofen på berget, lejonet i buren, kompisen på gymmet, den ensamme vid korvmojen. Att kunna knyta ihop allt detta i en röd tråd, gör den enligt mig, till Stefan Jarls stora mästerverk.